Jag är rädd, fasansfullt rädd. Ångesten kletar sig fast som en kall, våt mantel kring min kropp.
Fågelinfluensan är etablerad i vårt land. Den har visat sig på semesterparadiset Gotland. I Oskarshamn ska 700 fåglar avskjutas för att förhindra smittspridning.
Kattdjur har dött och nu senast en hund som miste livet på grund av smittan.

Vettskrämd är jag av vetskapen om att våra myndigheter förtiger det faktum att vi saknar beredskap att skydda vårt lands medborgare.

När fågelinfluensan utvecklas till en pandemi dvs den muterar sig så att den sprids från människa till människa då finns ingen beredskap för att bota eller förhindra.

Den stora faran när man drabbas av en influensa är följdsjukdomar. En vanlig sådan är lunginflammation. Lunginflammation kan man vaccinera sig mot på våra Vårdcentraler. Vaccinet heter pneumokockvaccin och har använts i Sverige i många år för att ge skydd åt lung- och hjärtsjuka personer och gamlingar.

I Norge uppmanas befolkningen, barn som gamla, att skydda sig, med pneumokockvaccinet. Här i Sverige hör vi inget sådant råd. Antingen är lagret av vaccin för litet eller så tycker myndighterna att det blir för kostsamt.
- Finns det ett pris för att rädda människoliv? -

Ja, kanske - med tanke på att det vaccin, som anses skydda mot fågelinfluensan, Tamiflu, endast finns tillgängligt för 500.000 personer och vi är ungefär 9.500.000 invånare i detta land.
Vem gör prioriteringslistan?
Vem bestämmer över liv och död?

Inga Lill 19 mars 2006

Faktalänk
Pandemi, fågelinfluensa och pneumokockvaccin